Ellinor

Som man anade innan resan, så gick tiden fort. 3 veckor kan kännas länge, men dessa 3 veckor i Genéve har blixtrat förbi.

 

På lördagen arbetade vi med projektarbetet på förmiddagen för att färdigställa så mycket som möjligt inför måndagens presentation. Efter lunch så gick jag och Rut från Island, till en food truck festival som ägde rum i gamla delen av Genéve. Fullt av folk som var där och trotsade hettan, var väldigt varmt den dagen. Fanns mat från hela världen, bl.a. en truck som hette Jurassic food som serverade väldigt goda hamburgare. Efter lite stros runt marknaden så gick vi genom stan och tillbaka till hotellet för att göra sig iordning inför kvällen!

På lördagkvällen hade vi nämligen avslutningsmiddag för Genéveskolan på en restaurang som heter Café Du Soleil. Mysig restaurang där vi blev serverade 3 rätters middag. En mycket fin kväll med alla samlade. Jag hade blivit ombedd att läsa talet jag skulle läst på workers meeting på fredagen, men jag valde under kvällen att skriva ett nytt tal ägnat till de jag ville tala till - Genéveskolans deltagare. Det har varit en fantastisk grupp, väldigt många olika individer, men jag tror det är just våra olikheter som gjort gruppsämjan så bra! Vi tackade även av rektor Peter och lärare Anne som stöttat oss genom hela kursen med sina kunskaper och erfarenheter, samt inspirerat! Vi fick även våra kursintyg för Genéveskolan 2018.

Vacker sång och flera fina tal avrundade middagen, vi avrundade sen med en sittning på Mr Pickwick innan vi tog kväll.

Söndagen var fri för valfri aktivitet eller arbete med projektarbete. På förmiddagen åkte jag och en av mina nyfunna vänner Vivian, från Danmark, till bergen och åkte upp med linbana till en topp med fantastisk utsikt över Genéve. Så härligt att komma ifrån storstaden lite och känna natur och frisk luft en stund. Efter vår bergstur så drog vi till Genéves sandstrand för ett svalkande dopp, och nog var det svalkande...lite för kallt ;-) 

Men ja, sjön får ju bidrag från glaciärer och floder som konstant flödar in, så det går snabbt att räkna ut varför det är så kallt. Men det var uppfriskande! På vägen tillbaka till hotellet stötte vi på ett ställe som sålde Churros a la Toblerone, en kombination ingen av oss sett innan...så det var ett måste att prova :-) 

Framåt kvällningen joinade vi ett gäng från gruppen och åt middag på en italiensk restaurang som var mycket trevligt. Men kvällen spenderade jag sen med datorn och gjorde färdigt finliret av vår presentation inför måndagen. 

Måndag var det alltså dags för presentation av allas arbeten!

Men jag började med att möta upp Peter på ILO lite tidigare för att spela in mitt tal jag aldrig höll, med syfte att skicka det till delegaterna istället för att vidarebefordra Genéveskolans tack ändå. Så det kändes bra! 

Presentationerna var väldigt intressanta att höra! Man har ju inte hunnit kika på de andra kommittéarbetena, så var kul att höra de gruppernas slutsatser och upplevelser under dessa veckor. Alla hade de mött med och motgångar i kommittéarbetena, speciellt i violence and harassment så har det varit spänt läge speciellt i slutet. Det är inte helt 100 än om det blir en konvention, men det är en stark möjlighet. Diskussionen om konventionen mot våld och trakasserier i arbetslivet kommer nämligen fortsätta nästa år, då det tar 2 års ILC för diskussion om att skapa en ny konvention. Kändes bra att presentera vår också med CAS - Committee on Application of Standards, förutom att presentera kort vad ILO är och CAS grundligt, så gick vi in på olika ärenden vi tyckte intresserade oss lite extra från konferensen däribland Algeriet, Belarus, Myanmar och Samoa. Vi spenderade alltså vår sista dag på ILO och gick längs den blå mattan för sista gången, för nu iallafall ;-) så passade på att ta lite sista fotobevis! En lite mer avslappnad än den andra, vi är ju trots allt fria från kostym from now on ;-) 

Efter presentation och utvärdering så blev det till att spendera eftermiddagen till att packa resväskan igen, kändes konstigt men ändå skönt, det var dags att åka hem. 

Men vi var 16 st som valde att gå ut tillsammans på kvällen för en "sista måltid". Vi besökte då en restaurang i gamla delen av Genéve där vi fick prova på den schweiziska specialitén ostfondue. Var ytterst tveksam till detta först, men blev glatt överraskad hur gott det var. Jag och Anita från Norge, delade en ostfondue där vi doppade bröd, pickles, syltlök och potatis. Intressant kombination som jag rekommenderar om ni någonsin besöker Schweiz! Det var jättemysigt att umgås sista kvällen, många härliga skratt och diskussioner. 

 

På tisdagen var det sen dags för hemfärd. Det var dags att lämna bubblan i Genéve efter 3 långa veckor och säga hejdå till alla nya bekantskaper och blicka hemåt Sverige igen. Flyget kom iväg en halvtimme sent, men jag fick bagaget i tid och lyckades hinna med tåget som planerat så landade i Ljungby runt kvart i 5 och blev direkt överraskade av en välkomstkommitté bestående av min kära syster och systerdotter.

 

Det var blandade känslor att komma hem...skönt att komma hem till sitt eget, egen säng, svenskt vatten i kranen etc. Men det kändes konstigt. Ungefär som när jag kom hem från USA förra året så känner man sig lite lost i början. Känslan av en luddig tidsperiod bakom sig som man inte riktigt kan sätta fingret på vad det var. Jag vet exakt vad jag varit med om, men det finns inte ord nog att förklara vilken otroligt upplevelse det har varit. Att få följa ett internationellt arbete för bättre arbetsliv, se människor från hela världen kämpa för rättvisa för alla arbetstagare, höra spännande och inspirerande tal av statsöverhuvud om framtiden, intervjua fackliga ledare som lever under hot, lyssna till så mycket intressant och spännande som händer inom ILO och runt i världen. 

Jag brukar säga att för varje resa jag gör utanför Sverige så får jag nya perspektiv, och denna resan har definitivt gett mig ett helt nytt perspektiv, ett brett perspektiv med inspel från alla världens hörn. Det har varit känslomässigt omvälvande, givit mig mycket nya kunskaper men även inspiration till att fortsätta med det jag gör! Inspirera ungdomar till att engagera sig fackligt är för mig att utveckla nästa generations kämpar för rättvisa i arbetslivet både i Sverige och i världen. Jag kan inte tacka Unionen tillräckligt för att ha givit mig denna möjlighet, once in a lifetime opportunity indeed. Kommer alltid bära med mig detta och göra vad jag kan för att öka medvetenheten om ILO's fantastiska arbete bland mina medmänniskor.

 

Tack Unionen! Tack till alla fantastiska människor jag mött på denna kurs och resa! Många på återseenden :-)

Och Tack till alla er som följt min blogg under denna resan! Hoppas ni funnit det intressant att följa!

 

Nästa äventyr är aldrig långt borta, så håll utkik efter nästa inlägg :-) 

 

Over and out from home

 

//Ellinor